Braun Bräss & Bric del Fiasc

Champagne Henriot 1996

Det är eleganta gyllengula droppar som hälls upp i kvällens första kupor. Vi hittar massor av gul mogen frukt med fina toner av smör, kex, rostat bröd och citroner. Smaken är utvecklad men mycket pigg o syrlig, bubblorna attackerar verkligen mitt i gräddnougaten. Det är låg dosage o knastertorrt! O mumsigt förstås

Champagne Jacquesson 1996

Ännu en 1996a dyker upp, den känns stilmässigt ganska lik det förra vinet om än något stramare o lite bråkigare. Färgen är lika gyllengul o vi hittar samma mognadstoner men lite mer hasselnötter o röda äpplen. Det är lååg dosage, supertorrt, koncentrerat o syran är hård!

Pinot Noir Felton Road 2008

Till den fantastiska maten trycker vinerna emot med massor av frukt!

Först ut i flighten lirar en bärig aromatisk pinne packad med intryck som nykrossade hallon, kola, lakrits, ingefära, julkryddor. Moffigt o bra!

Barolo Aldo Conterno "Bussia" 1999

Tack vare sin ålder känns det här klart mer nyanserat o lite mer spännande än infriande nya världen pinnar. Vi hittar tobak, körsbärspajer, tigerbalsam, köttsafter och något smått medicinalt, inget som stör. Det sitter ihop o det är finstämt. Vi diggar.

Barolo Scavino "Bric del Fiasc" 2001

Här mullrar en dov mörk frukt fortfarande, men också en fin kryddighet och en massa rostade kaffetoner. Det är maffigt och rejält strävt i käften men slutar trots allt smooth, o vi förbryllas över att vi inte får ihop det här med 14.5 alc/vol i det här vinet. Det känns överhuvudtaget inte eldigt, bara balans i minsta detalj! En klassiker att hålla ögat på.

BX 2010

Champagne Laurent Perrier Brut 1996

Kvällens franska äventyr börjar med en spänstig syrlig champagne i klassisk stil.

Vi hittar massor av mineraler, våta stenar, äpplen, vita vingummin, citronkolor.

Det är elegant och friskt som attans! Taget!

Bordeaux Haut-Medoc Chateau Reysson 2005

Första glaset är klart fluffigast o det känns överlag väldigt modernt och mindre typiskt än väntat. Men gott är det och funkar toppen till kvällen steak frites. Det bjuds på mängder av generös fet koncentrerad plommon o svarta vinbärs frukt, mjukt inlindat i en koladaimkaffe fudgekaka. Det är torrt o det är ung bra Bourdeaux!


Bordeaux Pauillac Chateau Pichon-Longueville 1998

Vad i hela helvete? Hur kan det vara så här gott?!

Andra glaset bjussar på en betydligt mer förväntad doft med högre kryddighet och tydliga inslag av häst o läder. Det finns utveckling men fortfarande en svartvinbärston med svaga gräsiga inslag. Vinet briljerar i käften med kaffe o choklad inslag i den mörka frukten. Smaken är mogen, maffig och generös faktisk. Det är ett perfekt harmoniskt balanserat vin där allt är på plats. Spektakulärt!


Bordeaux Saint-Julien Chateau Branaire (Duluc-Ducru) 1985
Tredje vinet ut doftar något mindre än de andra relativt packade vinerna.

Det är en röd mogen frukt med lite inslag av paprika, skåpdamm, läder, lakrits.

Vinet är mjukt, utvecklat o ganska lätt i stilen med inslag av tobak och bittra örter. Det har klart minst muskler och får jobba mot dom andra. Men så är det med gamla gubbar.

Inte buljong än i alla fall, men når inte upp till förväntad höjd.

/stefano scharzhofsberger

Location:Casa del Stefano

Brungryta! Bredäng! Barolo!

Pouilly Fumé LES SILEX 2007 - Didier Dagenau

Det är faktiskt INTE med enorm tydlighet som man skriker -" Sauvignon Blanc för i helvete!" när vi provar kvällens första vin. Man skulle kunna tro det, men det är först när vi kollar åter i provningsprotokollet som vi inser att det nog ändå måste vara det. Vad står det där då?

Slank syrlig frukt, Mineraler, Kalk, Rökig touch, Våt sten, Passionsfrukt, Ostronskal. Hint av Asfalt. Viss Mognadston. Hög syra.

CHECK.

Didier Dagenau gör sortie. RIP.

Champagne Jacques Selosse Extra Brut deg. dec2003

Riktigt smarrigt till kvällens Creme Ninon blir det som vanligt med lite ovanliga karaktärsbeskrivningar. Vi hittar vinteräpplen, svamp, champinjonkräm, mandelmassa, och en nötigare mogen frukt. Det är däremot en livlig mousse och syrlighet som rensar käften. Det känns komplext och lite otypiskt. Men så brukar det ju vara från Selosse! Maffigt!

Barolo Carobric 1998 - Paolo Scavino

12 år?!?! Det var inte så farligt! Det här håller ihop lätt!

Familjen Scavino brukar ju säga att dom är övertygade om att vinerna "görs i vingården". Det tackar vi fan för. Det smakar som att det kommer därifrån i alla fall. Från vingården. Vi hittar snabbt tjärtabletter, kaffekarameller, plommon och det är ett saftigt mycket gott vin som lämnar mersmak! Det är perfekt moget och det är strävt. Det hade klarat längre men i kväll känns det på topp!

Barolo "La Rosa" 2000 Fontanafredda

Lustigt nog är det en Barolo i kvällens andra glas också även om man gärna på förhand när man provar blint vill någon annanstans bara för att det går.

Det är igen så att vi blir påminda om vad vi sagt och därmed inser att vi är på precis samma ställe som i förra glaset. Detta signerat vinmakaren Danilo Drocco som tog över för lite drygt 10 år sedan. Det är om möjligt ännu strävare tvekar vi först, men visst är det det.

Vinet är mycket elegant men kraftigt med tydliga inslag av russin, rosor, katrinplommon, nyponsoppa o lakrits. En svagt örtig ton lämnar också glaset. Det är magiskt bra!

La Poja glänser

Gosset Grand Millesime 1999
Kvällen börjar strålande med en fantastiskt balanserad och underbart god skumpa som domineras av citrustoner, men framförallt drar det åt lemoncurd-citronkola, kex, grädde.
Vi hittar även en liten mineralton, vinet har nått en helt perfekt mognad och det är extremt gott!

Kvällens vätternkräftor får självklart sällskap av en mycket mogen riesling.
Vereinigte Hospitien Riesling Auslese 1994 Sanctus Jacobus
Färgen är gyllengul och tyder på en hög ålder. Vi hittar allt som ska finnas där,
Aprikosfrukt och äppeltoner pimpat med en rejäl dos petroleum, gummi och även en liten örtigehet...lavendel stannar vi på till slut. Vinet är verkligen på sista refrängen men har en syra som utgör ryggraden o det tackar vi 1994 för.




La Poja 2000 Allegrini
Det är väldigt svårt att inte gilla det här vinet. Vi är först över i nya världen o letar för det känns varmt o det är en enorm power i frukten trots att vi har att göra med ett perfekt moget vin.
Men russinen och en viss flyktig alkohol får oss ändå rätt snabbt in i Veneto och vinet är verkligen magnifikt. Frukten är koncentrerad med inslag av mörka körsbär, russin, choklad, fat utan att vara dominanta. Vinet är väldigt smakrikt, balanserat och ger mersmak så fort man svalt . Det är fett utan att vara vulgärt, det är fläbbigt utan att vara tjatigt , det är moget utan att ha tappat druvkaraktär och frukt. Hur fan går det till?

Emidio Pepe Montepulcian d Abruzzo 2005

Det här vinet känns initialt något obskyrt, vinet är mörkt mörkt rött med en liten lila kant, men det är de första sniffarna som avslöjar att det här inte alls är nåt strömlinjeformat designervin från Toskana även om alla direkt hamnar i italien. Det har först en intensivt fruktig grön örtig svagt chartreuseliknande doft, nån säger - rotfruktsavkok. Smaken domineras av en blåbärsfruktighet och en syra som sticker iväg flera våningar från resten av vinet. Syran blir ett bestående intryck som känns väldigt okonventionell men samtidigt befriande och antagligen också förklaringen till att dessa viner brukar hålla ovanligt länge.
Det här är ungt, koncentrerat, fruktdominerat, svagt örtigt och syrligt utan att vara spritsigt.
Borde antagligen ha sparats i ytterligare 3-5 år.

Thierry f**ks da mouth

Pol Roger 1996
Det känns oerhört bekant här. Den där fantastiska gräddiga chokladkolan med lite mineralstenar vid sidan om. Vi hittar inslag av kanderad citrus, brioche, ostronskal o vita vingummin. Det är balanserat elegant och smakrikt med fina små bubblor. Jävligt gott!
Det är ingen tvekan om var vi är. Det känns oerhört snyggt och fräsht.


Egly-Ouriet "les vignes de vrigny" premier cru NV
Det andra glaset bjussar på en helt annan stil. Det är klart bonnigare, men det är väldigt trevligt.
En stor doft stiger ur glaset. Inledningsvis dominerar en viss sherry-liknande oxiderad ton som snart övergår i massor av fet röd torkad frukt, wienernougat, pannkakor, grapefrukt och pecannötter. Det är helt klart röda äpplen i glaset, inte gröna. Det är friskt och piggt o vi diggar det.
Vinet är gjort på 100% pinot meunier. why not.


Cornas Thierry Allemand 2003
Det här vinet kör vi öppet och det är för alla en kändis i glaset. Inköpt i paris från okänd negociant gör oss lite oroliga men våran oro ställs snabbt i skamvrån.
Som en krutfylld kryddig kanon bjussar vinet på stor mörk mogen frukt, russin, fernissa, rosmarin, lagerblad, inlagda körsbär, eukalyptus, cointreau.
Vinet har "en masse" koncentrerad frukt, som vrider åt på slutet med extra boost av apelsin lakrits och anis. Det är balanserat friskt och snyggt. Vi gläds åt frånvaron av rökt korv.
Det här vinet munknullar extremt hårt.

Cornas Auguste Clape 2002
Det andra glaset luras med en lite återhållsammare stil men känns betydligt elegantare o mindre punkig än föregående. Vi diggar och får munnen full av ett påtagligt strävt vin med hög syra, men som är balanserat. Vi ropar drottningsylt, mjölkchoklad, läder, karameller, kefir, nypon. aska. rost. soltorkade tomater. Snyggt. Gott!
Cahors Chateau La Reyne - Vent d`Ange 2002
Vi har alla provat det förut o det är sjukt att vinet känns så ungt som det gör.
Det är fortfarande fruktigt, kärnigt totalt overpowered koncentrerad torr svart vinbärs smak.
Nån säger stramfluffigt, nån säger oliver och malbec flyger genom luften som en pil.
Det här är inget för pinot noir lovers. Vi stryker inte håret medhårs men det här är jävligt bra!
Masi Tupungato 2004 Paso Doble malbec corvina
Dan luftar kvällens andra bonusvin o det påminner lätt om de rödvinsbrässerade kalvlägg som serveras. Det är ett vin med massor av mörk röd torkad frukt, dadlar, soya, portvin, buljong och salt avkok av kött. Det blir lite kämpigt i sällskapet men det är rockn roll.

/stefano scharzhofsberger

Location:Stefanos dump

À Paris

Första kvällen körde vi på klassiska parisiska bistron Aux Lyonnais som öppnade 1890 men som var lite trött tills Alain Ducasse och Thierry de la Brosse satte sina gaddar i den.Vinlistan sattes ihop Ducasse-gruppens chefsommelier Gérard Margeon och vi ögnar lite snabbt igenom den över ett glas rosa skumpa o två av oss bestämmer oss för en Pot de la Cuisin till förrätt.

Rully 1er Cru “La Pucelle” Blanc 2007

Domaine Jacqueson Paul et Marie
Griffeltavlan skriker av franskt o vi kör på en vit bourgogne till de bonniga förätterna.Vi möts av en stor ursprungstypisk doft av gul gräddig, lätt nötig frukt med fin fatintegration. Vinet är balanserat och smakrikt med tydliga äppel-citrus-nöt-toner, o så den där grymt charmiga rika gräddiga tonen som fluffar ovan innan syran bryter av. Vi diggar.

Sen blev det långkok i form av Sauté d'Agenau och vi älskar den här bonniga franska stilen av käk…..känns långt bort från tjus BX så vi fortsätter söderut i vinlistan förbi Bourgogne ner till Rhone.












































Saint Joseph 2007 - "La Gloriette" Faury

Det är ingen tvekan om att det fortfarande är ett ungt vin i glaset men vinet bjussar på en komplex kryddig mörk frukt o vi hittar tydlig fatkarktär och våra näsor hittar kanel, anis, björnbär, chark, vitpeppar. Vinet är harmoniskt o friskt o plussar på med lite vanilla i slutet.
Det är förbannat gott och vältempererat i glasen. Tack Paris!


Sen blev det ingen mer vinprovning den här kvällen. Le bal yeah yeah!

Påväg till kyrkan Lavinia!



































Efter besöket i kyrkan Lavinia så knatade vi ner till Les Papilles för en tung lunch! Här är det bara att plocka en flarra från hyllan o vi bestämmer oss rätt snabbt för mer Rhone. O det är ju mitt på dan, klart herr Clape inte kan få stå där helt ostört. Även om herr Auguste själv har gått i pension nu så har inte dessa viner åldrats nämnvärt. Vi får tugga oss igenom ännu en tonåring men maten säger inte emot.















































Cornas"Renaissance"2005 Auguste Clape
Man ska komma ihåg att 2005 är i likhet med 1978 en förväntad monumental årgång och vi är något djärva här men det var inte så mycket att orda om när vi såg den på hyllan.Vinet är koncentrerat o rustikt o är först lite stumt o knutet naturligtvis, det är inte blålila utan snarare djuprött o vi ropar kryddor, blåbär, soltorkade tomater, viol, stjäranis.
Det är sådär stumt och mullrande i smaken, det finns ett vin där som inte riktigt vill släppa till.
old skool o gott!




















Låt mig citera en annan besökare
"Going to Stephane Jego’s Chez l’Ami Jean is always a wild experience.
You’ve got to be in Olympic form, full of energy, and prepared to be a real man. Otherwise, believe me, you’ll leave with your head in your hands muttering, “Oh la la.” In other words, generous helpings of damn good food that hits all the high notes."





















Först tänker man att man är väldigt off, men så fort man kommer in här ändras allt. Det är ett oerhört välsmort maskineri hela det här stället. O det blir man fort medveten om. Man är lite här på deras nåder o njuter. Inte tvärtom. Men fan vad gott det är.























































Saint Chinian 2005 Domaine La Madura
Det är inte ofta i livet som det blir sådär perfekt som man vill att det ska vara. Det blir lite som det blir o det är oftast ok, men när vi fick in denna helt underbara Saint Chinian och Winose citerar sig själva med att skrika munknull! rakt ut över dom andra gästerna som ändå inget begriper då lyfter det. Vinet är perfekt balanserat! Det är ett strävt men harmoniskt vin med en fyllig fatad mörka bär plommonsmak kryddad av kanel, kardemumma. kryddnejlika, julkryddor o choklad. Magnifikt munknull!